Huvudstaden Brasília

brasilia ovanifrånBrasiliens huvudstad Brasília är en ovanlig stad, ja så ovanlig att Unesco gjort hela den urspungliga stadsplanen till ett världsarv. Brasília ska man besöka om man vill se en helt unik stad helt enkelt, men förvänta dig inte en stad byggd för turister.

Staden projekterades från grunden och byggdes långt ute i ödemarken för att blir den nya politiska huvudstaden. Det har visserligen byggts administrativa huvudstäder förut, men aldrig så snabbt och aldrig utan att ha någon bebyggelse som bas för staden. Tre år tog det från att det vinnande förslaget till stadsplan utsetts i en tävling till att staden invigdes den 21 april 1960. Tre män låg bakom Brasiliens nya huvudstad. Initiativtagaren och pådrivaren president Juscelino Kubitschek (JK), stadsplaneraren Lucio Costa och arkitekten Oscar Niemeyer vars byggnader givit staden sin profil.

Brasilien hade flyttat sin huvudstad tidigare. År 1763 överfördes makten från Salvador till Rio de Janeiro. När Napoleon hotade Portugal och den portugisiske kungen Dom João IV satte sig i säkerhet på andra sidan Atlanten var Rio de Janeiro huvudstad under en period för hela det portugisiska imperiet. När Brasilien blivit självständigt från Portugal skrevs det till och med år 1889 in i grundlagen att huvustaden skulle byggas och heta Brasília.

Dock hände ingenting förrän under presidentvalskampanjen 1955. Kandidaten Juscelino Kubitschek gick till val på att det eviga framtidslandet Brasilien äntligen skulle kliva fram och bli en ledande nation. Det skulle man göra genom att vandra 50 år in i framtiden på enbart fem år. JK tryckte hårt på att han skulle bli en ärlig president som på alla punkter skulle följa författningen. På ett valmöte i inlandet vågade en man kliva fram och ställa frågan om det även gällde artikeln som sade att en ny huvudstad skulle byggas på savannen. Frågan kom lite oväntat, men JK fann sig och svarade att det skulle han naturligtvis. Det skulle bli världens modernaste och mest demokratiska stad. Den skulle bli rättvis funktionell och vacker.

JK moibliserade landets väljare utanför den dåvarande huvudstaden och vann valet. Nu var det mycket bråttom eftersom projektet måste genomföras inom mandatperioden. En president kunde bara väljas för en period och JK visste att efterföljaren knappast skulle ta över hans projekt. Så funkar det inte i den brasilianska politiken. En tävling utlystes för att ta fram det bästa förslaget. Vinnaren Lucio Costa gav förslaget på en stad som liknade ett flygplan sedd ovanifrån. Ironiskt nog hade han skissat på förslaget medan han satt på en båt på väg hem från Europa. Han var flygrädd och vågade inte flyga. Idéerna om den funktionella staden som skulle bygga bort ojämlikheter kom från Europa, som på grund av ett sönderslitande krig inte haft möjlighet att testa idéerna i verkligheten. Ingen förutom Vällingby som byggts som ABC-stad (arbete, bostad, centrum) vill säga och fungerade som inspiration för Brasília.

Ambitionen var att helt enkelt bygga bort klasskillnaderna. Ett kvarter, en så kallad "Super Quadra", bestående av elva bostadsblock särskiljda med bokstäverna A-K. Varje block i sin tur hade sex våningar med sex lägenheter på varje våning. Detta gav boende för 2500 personer i varje Super Quadra hade Costa räknat ut. Klasstillhörigheten skulle bli oväsentlig när man valde bostad och städare och politiker skulle kunna bo i samma bostadsblock. Gatorna fick inga namn utan ordnades genom logiska bokstavs- och nummerkombinationer. Ett exempel på en adress kan vara SQN 305 D 245. Genom trettio butiksgator i staden med specificerade verksamheter som bageri och apotek skulle även samhällsservicen bli helt demokratisk. Husen står även på pelare för att göra områdena luftigare. Bostäderna ligger i vingarna med varsitt villområde i vingspetsarna. Antalet "projekterade invånare" är ungefär en kvarts miljon, det vill säga som bor inom stadsplanen. Sedan finns det ytterligare ett antal stadsdelar som är uppdelade efter sin respektive näring, som banksektorn, sjukhussektorn och nöjessektorn. Runt flygplanet löper en buffertzon på fjorton kilometer där ingenting får byggas. Det finns inga trottoarer och få trafikljus, men desto fler rondeller.

Tävlingen avgjordes den 16 mars 1957 och huvudstaden började byggas 100 mil in i landet från huvudstaden Rio de Janeiro. Den 21 april stod den klar att invigas. Visserligen flyttade myndighetsmakten till huvudstaden, men tjänstemännen och diplomaterna var inte pigga att flytta från stränderna i Rio ut på savannen. Man öppnade filialer, generalkonsulat och på alla sätt försökte förhala flytten till den nya huvudstaden.

När JK:s efterträdare João Goulart gick några steg för långt till vänster i sin politik och bland annat hade officiellt besök av Che Guevara i huvudstaden började militären bli orolig. Under det brinnande,  kalla kriget var det inte svårt att få stöd av USA för att störta en vänsterregering i Latinamerika och 1964 var stadskuppen ett faktum. Militären gnuggade händerna, för det var svårt att tänkta sig en mer perfekt huvudstad än Brasília att ta över. Fyra posteringar räckte för att kontrollera staden. Man befann sig på mycket behagligt avstånd från folket som kunde ha något att invända mot det nya styret. Dessutom stod ju byggnaderna halvtomma eftersom flytten från Rio drog ut på tiden. Men nu tvingade man UD att maka sig till Brasília. USA fick dock inte den bästa ambassadtomten, utan hamnade efter både Vatikanen och Portugal.

I projektet Brasília ingick även att integrera landets delar och få fart på inlandet. Åtta nya vägar skulle stråla ut från huvudstaden, med Madrid som förebild. Hittills bodde 85 procent av brassarna inom 20 mil från kusten. Den första vägen banade 200 mil genom djungeln till Belém och tog fem år att bygga. För att kunna motivera de höga kostnaderna för fortsatta byggen spreds en myt att USA var ute efter Amazonas och att man måste kunna ta sig in i landet för att försvara gränserna. Det krävde en 180 mils väg via Cuiabá till Santarém. Och den tredje vägen genom vildmarken, Rodovia Transamazônica som skulle nå Acre i västraste Brasilien vid den peruanska gränsen 300 mil från huvudstaden. Matlådor fick flygbombas till ingenjörstrupperna som byggde vägen, men den täta skogen gjorde att de inte alltid nådde marken. Sjukdomar och olyckor gjorde att bygget skördade många liv.

Vägarna kostade naturligtvis enorma summor, men man lyckades även i sina ambitioner. Det brasilianska inlandet började leva och idag bor 35 procent av befolkningen långt från kusten. Tillväxten fick en stark skjuts framåt och var under ett antal år runt tio procent per år. I och med att otillgängliga delar av landet plötsligt gick att nå tog även skövlingen av regnskogen fart. Dyrbara träslag höggs ned och man öppnade för plantager och betesmarker på platser som inte tidigare var befolkade.

Är då Brasília världens mest demokratiska stad? Nej knappast. I bälten runt själva stadsplanen har det växt upp satellitstäder som ofta är fattiga och ännu våldsammare än i övriga brasilianska storstäder. Svarthandel med tomter har gjort att det byggs där det inte får byggas. Genom att stadsplanen är världsarvsskyddad är den även skyddad mot riktigt bra kollektivtrafiklösningar, vilket försvårar för de tusentals människor som ändå måste ta sig in från satelliterna varje dag för sin försörjning. Trafiken ser ju inte riktigt ut idag som den gjorde på 50-talet vilket ställer till en hel del problem. Eftersom stadens välbetalda invånare främst är politiker och diplomater är Brasília mer eller mindre imun mot konjuntursvängingar då det inte är industri och handel som försörjer staden. Var tionde invånare har en lön på över 80.000 i månaden. Stadslivet är inte som det är i övriga landet med kvarterskrogar och små restauranger. Det är helt enkelt inte en stad byggd för att umgås. Det finns mycket att fundera kring och säga om denna märkliga stad som inte är som det övriga Brasilien. Åk dit själv och skaffa dig en uppfattning!

Mycket intressant läsning om Brasília får du i Henrik Brandão Jönssons bok Fantasiön varifrån jag plockat många fakta i artikeln.

Media

Mer i denna kategori: « Guldstaden Ouro Preto
From: