Energi

Skrivet av 

Brasilien har idag en förhållandevis ren energiförsörjning där hälften av energin kommer från förnybara källor.

Vattenkraft

En stor del av den förnybara energin härrör från vattenkraft som står för totalt 80 procent av den brasilianska elektriciteten. Även om det är en förnyelsebar energikälla är den knappast miljömässigt itaipuokontroversiell då en utbyggnad även ofta innebär stora ingrepp i miljön.

I och med byggandet av det nya vattenkraftverket Belo Monte i Pará i norra Brasilien som blir det tredje största i världen kommer landet inom kort att ha två av de tre största hidrauliska kraftverken i världen. Innan "De tre ravinernas damm" i Kina byggdes för ett par år sedan var vattenkraftverket i Itaipú på gränsen mellan Brasilien och Paraguay världens största. Kraftverket i Belo Monte i floden Xingu kommer att ha en maximal kapacitet 11.233 MW även om den genomsnittliga energiproduktionen ligger på ungefär en tredjedel när det beräknas vara i produktion under 2015.

"Usina Hidroelétrica de Itaipu" stod klart 1982 och med en kapacitet på 14.000 MW var det under flera decennier världens största. Kraftverket ligger alldeles i närheten av en av Sydamerikas största turistattraktioner, vattenfallen i Iguaçú, och hämtar energin från floden Paraná som även utgör gräns mellan Brasilien och Paraguay. Kraftverket är mycket viktigt för energiproduktionen i de båda länderna då det producerar 17 procent av den totala elkonsumtionen i Brasilien och hela 73 procent av konsumtionen i Paraguay. Under rekordåret 2008 producerade Itaipú 94,7 miljoner kilowattimmar.

Kärnkraft

nuclear angraIdag har Brasilien ett kärnkraftverk (Central Nuclear Almirante Álvaro Alberto) i Angra do Reis på Praia Itaorna i delstaten Rio de Janeiro söder om staden med samma namn och på väg mot den populära turistresorten Paraty. Två rektorer, Angra 1 och Angra 2 är igång medan Angra 3 är under konstruktion. Kärnkraftverket ägs av ett dotterbolag till statliga Eletrobras. Placeringen är ingen slump med närhet till de viktiga städerna Rio de Janeiro, São Paulo och Belo Horizonte, huvudstäder i landets ledande delstater. Dessutom förenklar närheten till havet tunga transporter till kraftverket. Totalt beräknas en tredjedel av energin i delstaten Rio de Janeiro och 3 procent av Brasiliens elkonsumtion komma från anläggningen i Angra.

Från kraftverket leds energin via tre högspänningsledningar på 500 kilovolt till kraftnätet via kraftstationer i Cachoeira Paulista, São José och Grajaú. Den första reaktorn, Angra 1, tog flera år att bygga och stod klar 1982 med en kapacitet på 657 MW. Först arton år senare år 2001 var den andra reaktorn, Angra 2, klar med drygt att producera energi med dubbelt så hög kapacitet på 1350 MW. Tekniken kom från ett samarbete med Tyskland och Siemens/KWU. Under 2010 producerades 14.415 gigawattimmar (GWh).

Den tredje reaktorn, Angra 3, beräknas stå klar 2015 med en kapacitet på 1405 MW och kommer att bygga på samma teknik som Angra 2.

President Dilma vill bygga fyra kärnreaktorer under sin mandatperiod fram till slutet av 2014. Än så länge har man inte en tillfredställande tillsynsmyndighet för att ro i land projektet och kärnkraften med de säkerhetsrisker den innebär har onekligen blivit mer kontroversiell sedan katastroferna i Japan.

Olja

År 2006 nådde Brasilien för första gången en oljeproduktion som översteg konsumtionen och efter nya stora fynd under de senaste åren räknar man med att bli en betydande exportör. Olja står för 40 procent av Brasiliens energikonsumtion.

Det första brasilianska raffinaderiet byggdes visserligen 1932, men arbetade med importerad olja och det var först 1939 som man hittade olja i Lobato i delstaten Bahía. Efter andra världskriget blev opinionen allt starkare för att oljan skulle reserveras för den egna befolkningen, även om den egna oljeutvinningen var försumbar i förhållande till importen. Det hela ledde 1953 till bildandet av Peteróleo Brasileiro S.A. eller Petrobras som fick statligt monopol på oljeutvinning i Brasilien. Efter oljekrisen på 70-talet flyttade Petrobras ut sina aktiviteter i världen genom internationella samarbeten. Men då landet importerade 90 procent av sin olja och med höga världsmarknadspriser blev det mer lönsamt att söka olja på ställen där utvinningen var dyrare. Det gjorde att man började leta under havsytan på djupa vatten utanför den vidsträckta brasilianska kusten. Efter flera års provborrningar kunde man 1976 offentliggöra stora fyndigheter i Bacia de Campos, Rio de Janeiro, och området stod fram till 1990 för 90 procent av den nationella oljeutvinningen och två tredjedelar av konsumtionen i Brasilien.

Det idag halvstatliga Petrobras hade fram till 1997 monopol på oljeutvinning i Brasilien, men är även efter monopolet upphörde det ledande företaget i branschen. Petrobras är det södra halvklotets största företag och är enligt sin egen hemsida världens femte största företag med en omsättning på 213 miljarder reais 2011 och med en produktion på 2,5 miljoner fat olja och flytande gas per dag. Till det producerar företaget 2 miljoner fat raffinerade oljeprodukter per dag. Förutom att man äger raffinaderier och oljetankers är företaget även världsledande på utveckling av oljeproduktion på djupa vatten och är aktivt i 28 länder världen över.

I och med enorma fyndigheter som upptäcktes och offentliggjordes 2007 så räknar man också med att bli en betydande exportör av olja i framtiden. Oljan ligger under ett så kallar pre-saltlager under havsytan. Samlingar av klippor har över tiden täckts av ett tjockt saltlager på upp till 2000 meter, vilket ger gynnsamma förutsättningar för bildandet av olja. Själva fyndigheterna ligger på upp till sju kilometers djup under vattenytan, vilket inte bara försvårar utvinningen utan även uppskattningen av fyndighetens storlek. Pre-salt lagret sträcker sig 800 kilometer utanför Brasiliens kust mellan staterna Santa Catarina upp till Espírito Santo. Produktion i området Tupi inleddes i maj 2009.

Biodrivmedel

Under oljekrisen på 1970-talet infördes kraftiga subvensioner på etanol, vilket medförde att majoriteten av alla bilar körde på detta drivmedel. Idag är subvensionerna borta, men 40% av den befintliga bilparken och 90% av nya bilar har etanol som potentiellt drivmedel. Produktionen av etanol är inte okontroversiell då odling av råvaran sockerrör tränger undan livsmedelsproduktion enligt kritiker. Andra menar att ytan som används för sockerodling är försumbar totalt sett, vilket gör det till en ickefråga. Amazonas har för övrigt inte ett lämpligt klimat för sockerproduktion.